Församlingen
Just nu använder vi denna flik även till lite intern info till församlingen:
PROGRAMBLAD
Vi har ett nytt programblad som efter tis 8 juni finns i vestibulen i kyrkan att hämta. Hör av dig om du skulle vilja ha ett skickat till dig!! Med programbladet denna gång, kommer också en skriven hälsning från pastorn, som även kommer här:
Hälsning från pastorn
"Jag var på en utbildning. Vi sjöng en lovsång. EN lovsång. Eller om det var en psalm, jag vet inte. Tårarna kom. Det rörde vid hjärtat. Först där och då insåg jag vad jag saknat det, vad det gör med oss. Det där rummet av lovsång och tillbedjan. Himmel möter jord. Guds hjärta rör vid vårt hjärta. Vi kopplas samman. ”Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter Dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Ditt ansikte?” (Ps 42:2-3) Ibland när man är ordentligt törstig, är det som att man riktigt känner det först när man får lite att dricka. Jag fick en droppe och jag vill ha mer. Psalmisten fortsätter: ”Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara. Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka Honom för frälsning genom Honom.” (v.5-6) ”Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är Hans sång hos mig, en lovsång till mitt livs Gud. - - - Varför är du så bedrövad, min själ och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka Honom, min frälsning och min Gud.” (v 9 & 12)
Vi har under lång tid fått ta del av predikningar och sånger den digitala vägen. Vi har börjat mötas till promenader och vi bjuder in till picknick. Vi behöver det. Vi är skapade till gemenskap, både med Gud och med människor. Älska Gud och älska människor, det är det största och det näst största budet (Mark 12:30-31). Relationer. Det vi då ännu inte fått under lång tid, är just det där rummet av lovsång och tillbedjan. Att tillsammans träda fram inför Hans ansikte, ge uttryck för den där lovsången till vårt livs Gud och tacka Honom, vår frälsning och vår Gud. Psalmen fortsätter in i nästa psalm, men det finns en skillnad. ”Sänd Ditt ljus och Din sanning. Må de leda mig, må de föra mig till Ditt heliga berg, till Dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka Dig på harpa, Gud, min Gud! Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt Ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka Honom, min frälsning och min Gud.” (Ps 43:3-5) I första psalmen följer han med skarorna, han dras med, kanske av slentrian eller gammal vana, även om det samtidigt var med jubel. I andra psalmen är det Guds ljus och sanning som drar honom till Guds hus. Kanske kommer det vara så också för oss? Pandemin gör något med oss, både som personer och som församling. Inget är längre som vanligt, inget går på slentrian eller gammal vana. Låt oss vända det till något gott! Låt oss gå till Guds hus för Hans skull! Låt det vara Hans sång, en lovsång till vårt livs Gud! Låt oss återupptäcka vad församling betyder, vilken välsignelse det är! Vi har haft predikningar på nätet, vi får gemenskapen under juni månad, lovsången under juli och i augusti sätter vi åter ihop alltsammans när vi möts till söndagförmiddagsgudstjänster igen – förhoppningsvis då åter med ett härligt fikabord!
För att avslutningsvis citera ännu en psalmist, då kung David, vill jag utbrista: ”Jag vill välsigna HERREN, Hans lov skall ständigt vara i min mun” (Ps 34:2) och i det vill jag bjuda in också Dig genom att fortsätta psalmistens ord: ”Lova med mig HERREN, lås oss tillsammans upphöja Hans namn!” (v. 4) De gjorde det med harpa – vi kommer göra det med saxofon, piano, trummor, gitarr, kanske bas och trumpet! Vi ska åter få tacka Herren. Välkommen att vara med!"
Liset Lindeman, Pastor och Föreståndare, Sala Pingst.
PS: Du vet väl att hemgrupperna åter startat upp och det finns plats för Dej! Kontakta Liset om du vill veta mer eller om du vill vara med.
HEMGRUPPER
Nu när solen börjat titta fram och värma, så börjar vi så smått starta upp våra hemgrupper igen, i första hand utomhus. Efter det här speciella året vill vi sträcka ut en hand även till dig som tidigare inte haft tid eller inte känt behovet av en hemgrupp och fråga Vill du vara med? Oavsett om du tidigare tackat nej eller inte, så finns plats för dig. Vi har möjlighet att utöka antalet grupper, då jag (Liset) och Daniel skulle kunna leda en ny grupp istället för att ingå i en befintlig, så hojta till om du vill va med!!
En PINGSTHÄLSNING från Liset
Tacka Gud för den Helige Andes kraft, gåvor, hjälp, ledning, verk och glädje! Det är en verklighet vi alla behöver i våra liv - och som Gud också vill ge! När Jesus på påskdagen, på kvällen samma dag som sin uppståndelse, möter lärjungarna där de är i isolering (bakom låsta dörrar) säger Han ”frid vare med er” och visar dem sina sårmärkta händer och sin sida. Därefter andas Han på dem var och en och säger ”Tag emot den helige Ande” (Joh 20:22). Han säger vidare ”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.” Jesus ger dem av sin frid och samtidigt också en kraft och auktoritet från himmelen själv. De får dock inte se den bryta igenom eller uppenbaras än på 50 dagar. Vilken tid av vakuum och väntan. En tid där allt står stilla. Där tillvaron på sätt och vis sätts på paus, samtidigt som livet också på ett besynnerligt sätt rullar vidare till synes utan att bry sig om detta stora. Kanske kändes Gud långt bort? Man var i en isolering. Men mitt i denna isolering var Jesus mitt ibland dem. Han hade gett dem sin fridshälsning. Han hade andats på dem och sagt ”tag emot den helige Ande”. Han hade gett löften om framtiden – inte bara en gång i evigheten utan också här i nu i livet på jorden. Han talade om en Hjälpare som alltid skulle vara hos oss (Joh 14:16). Detta löfte gällde inte bara lärjungarna då och där, det gäller dig och mig! ”Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar” läser vi i Apg 2:39. Jesus hade talat om denne ”Hjälpare, den helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, Han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er” (Joh 14:26). Ändå, vad hände där på påskdagskvällen och under dessa femtio dagars väntan? Till synes, utåt, kanske ingenting.
Men nog var den tiden av största värde. Det Gud gjorde och verkade då, hur lärjungarna agerade och förhöll sig. Att de fortsatte att förlita sig på Honom, följa Honom, söka Honom, lyda Honom. Hur de väntade in Hans tajming. Hur de var beredda, i stand by. Hur de vände sitt ansikte mot Honom, sin Skapare, sitt ursprung och sin Frälsare, så att Han kunde vända sitt ansikte mot dem – och andas på dem! Andas Helige Ande på dem. Sitt liv. Redan i 1 Mos 2:7 läser vi om hur Gud blåser in av sin livsande i människan i samband med att Han skapar och formar henne. Han blåser in något av sig själv, sitt liv i henne. Det är det som gör människan så värdefull. Vi bär på något av Gud själv. På påskdagskvällen ser vi det igen. Han delar med sig ytterligare av sitt liv, sin Ande, sin kraft. Men först på pingsten bryter det igenom (Apg 2:1-42), först då uppenbaras det, då blir det synligt och verkligt. Hur Guds Helige Ande fyller de människor som varit i standby, de som bekänt sig till Honom, de som i uthållighet hållit fast, trots en period av vakuum och utan verksamhet. När Jesus möter dem på påskdagskvällen är de i isolering, deras ansikten möts. Lärjungarnas är vända mot Honom - den Uppståndne, Hans mot dem. Han andas på dem, Han ger dem löftet: Det kommer en ny tid. Ta emot det i tro redan här och nu. Bär det i ditt inre, vårda det ömt – för det är något heligt, något från Gud själv. Vattna det, föd det, vaka över det. När tiden är inne kommer frukten, det bryter igenom. Fröet Jesus andats in och som lärjungarna vårdat, möter elden från himmelen som faller där på pingstdagen och det stora sker. När tiden är inne. Kraft utgjuts, glädje, frälsning, under, tecken, ledning, tillväxt. ”Och de höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.” (Apg 2:42)
Vi är också i ett vakuum, men Jesus är mitt ibland även oss. Han vill säga sitt ”tag emot min frid” även till dig idag. Han vill andas in nytt liv i dig och mig. Han talar om en ny tid framåt. Isoleringen kommer brytas, vakuumet kommer ta slut. Låt oss tills dess troget hålla ut, hålla fast, rikta våra ansikten mot Honom, ta fasta på Hans Ord och Hans löften. Det vi gör nu – och det Han gör nu – under denna tid, är inte utan betydelse. Det kommer visa sig. Det kommer bli synligt, det kommer bryta igenom, det kommer bära frukt.
”Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som Han har gett oss” (Rom 5:5)
/Liset